Annandag jul.

Nu har du lite ont i magen, va?

Och kanske lite känningar åt hjärtat efter alla smörstekta köttbullar och fet leverpastej på nattmackorna?

Då kan det vara en tröst att ­veta att du är grundlurad – av ­läkemedelsindustrin och livsmedels­företagen.

Det kan knappast ha undgått någon att det sedan flera år rasar ett fettkrig i Sverige.

I våldsamma sammandrabbningar strider Livsmedelsverket tillsammans med en bataljon experter som envist hävdar att vi blir sjuka av att äta animaliskt fett mot en sannolikt lika stor bataljon läkare, forskare och lekmän som har mage att påstå att det är rena nyset.

Som åskådare är det svårt att förstå hur striden egentligen uppstått.

Visst måste det väl vara bevisat för länge ­sedan att smör och grädde är livsfarligt?

I sin nya bok ”Forskningsfusket!” gräver läkaren och forskaren Ralf Sundberg sig tillbaka till efterkrigstiden då idéerna om det farliga fettet tog form.

Men där det avgörande beviset för att vi dör för tidigt genom att äta fett borde finnas hittar han – ingenting.

Ja, ingenting förutom en förfalskad studie.

Vi tar det från början:

En forskare som haft i uppdrag att undersöka hur mycket mat en stridande soldat behövde hette Ancel Keys.

Han var med från start i det nyinrättade FN-organet Food and agriculture organization, FAO, som av nödvändighet – boskapsbeståndet i världen hade minskat kraftigt under kriget – förordade vegetabilisk mat.

När han därefter noterade att antalet hjärtinfarkter bland medelålders män kraftigt ökade efter kriget var hans självklara svar att det berodde på kosten.

Att det kunde ha att göra med den stress och de påfrestningar männen upplevt som soldater föll honom inte in.

Det är mycket möjligt

att Ancel Keys helt enkelt lojalt ville understödja FAO:s uppmaning om att satsa på spannmål och vegetabilisk olja eftersom han utan närmare studier bildade sig uppfattningen att infarkterna berodde på mättat fett.

För att bekräfta tesen genomförde han Seven countries study – som än i dag ­citeras, trots att hela den vetenskapliga världen mycket väl vet att den var förfalskad.

Genom att i diagramform pricka in sju länders genomsnittliga konsumtion av mättat fett och på den andra ­axeln förekomsten av hjärtinfarkter fick han en prydlig linje som tydligt visade att ju mer mättat fett desto högre dödlighet i infarkter.

Fusket bestod i att Ancel Keys bland 22 länder som han hade uppgifter från valde ut de sju som bekräftade hans tes.

Hade alla länder plockats in i diagrammet hade det inte funnits något samband mellan mättat fett och hjärtinfarkter.

Men hur kunde en hel värld välja att tro på något som aldrig bevisats?

Än i dag finns det ingen korrekt genomförd ­undersökning som kan visa på sambandet, däremot åtskilliga som bevisat motsatsen.

Förklaringen hänger enligt ”Forskningsfusket!” på två saker.

Dels var myten bingo för hela livsmedelsindustrin förutom mejerinäringen.

Vegetabiliska oljor, som sojaolja, majsolja och bomullsfröolja, är fleromättade och ansågs ofarliga, rent av nyttiga.

Att de är så mycket billigare än animaliskt fett gjorde inte ont alls.

Dels sammanföll mytbildandet med att medicin kommersialiserades.

Från att ha varit en småskalig angelägenhet mellan läkare, apotekare och patient började ­läkemedelsföretag etablera sig.

Ancel Keys gav blodfettet

kolesterol, som han menade steg av mättat fett, den slutgiltiga skulden för hjärtinfarkter.

Det gav utrymme för att lansera mediciner som skulle sänka kolesterolhalten.

En av de första som kom ut på marknaden var ett ämne närbesläktat med växtbekämpningsmedlet hormoslyr som totalförbjöds sedan det visat sig vara starkt cancerframkallande.

I dag säljer enbart Pfizer sitt medel ­Lipitor för att sänka kolesterol för 90 miljarder per år.

Steg för steg har gränsen för vad som ska betraktas som normalt kolesterolvärde sänkts så att 70 procent av befolkningen mellan 30 och 50 år och 95 procent av alla över 50 år är potentiella köpare av statiner, som de moderna blodfettsmedicinerna kallas.

Det är visserligen sant att en viss del av ett visst blodfett kan bidra till hjärtinfarkt.

Men det har ingenting med det mättade fettet att göra och beror inte på huruvida du äter exempelvis ägg som är tjocksmockade av kolesterol.

Men ­­för ­både läkemedelsindustrin och livsmedelsbranschen har de idéerna varit lönsamma. Livsmedel har kunnat marknadsföras som ”kolesterolfria” och ”fettfria”, läkemedelsindustrin har dragit nytta av rädslan för kolesterol som trots allt är ett högst naturligt och livsnödvändigt ämne som kroppen själv bildar om det inte tillförs i form av mat.

Den medicinska forskningen bekostas ­i monstruös omfattning av läkemedels­företag och livsmedelsindustrin.

De har inget intresse av att avliva de guldkantade myterna.

I ”Forskningsfusket!” beskriver Ralf Sundberg hur slugt forskare, som är beroende av pengar från endera branschen, kan styra sina resultat.

Det går att utesluta försökspersoner som skulle kunna ge besvärande siffror. Men genom att välja redovisningsmetod kan man uppnå önskat resultat.

Dribblar man tillräckligt med siffror kan en mycket liten skillnad blåsas upp till häpnadsväckande proportioner, det är särskilt vanligt när forskning ska presenteras i medier. Om 0,001 procent i en grupp försökspersoner dör och 0,002 procent dör i en annan, minskar eller ökar dödligheten av den ena eller andra anledningen med 50 procent.