Homogeniserad mjölk kan bli din död
Homogeniserad mjölk kan bli din död
"Forskningen har visat att den så vanliga förhårdningen av artärerna – som vållar fler dödsfall per år än cancer – har ett direkt samband med användningen av homogeniserad mjölk.
Forskningsresultaten har publicerats och tycks vara väl underbyggda.
Men de medicinska myndigheterna förefaller tämligen ointresserade av att öppet och utan omsvep informera allmänheten om dessa uppseendeväckande rön.
Under mer än 20 år har Dr. Kurt A. Oster, chefsläkare emeritus vid hjärtkliniken
vid Park City Hospital, Bridgeport, Connecticut, samlat bevismaterial som ger en
ovedersäglig biokemisk förklaring på ateroskleros
(ett slags arterioskleros, en beläggning som förtränger artärerna).
Boven är inte kolesterol som blivit föremål för så mycken ovederhäftig debatt och som skapat förmögenheter åt margarin- och matoljefabrikanterna.
Nej, boven har visat sig vara den homogeniseringsprocess som mejeriindustrin introducerade 1932 för att främja marknadsföringen – till priset av människoliv.
Fragmentering
Homogeniseringen spjälkar upp den hela mjölkens fettkulor i små hårda molekyler som inte kan återförenas.
Dessa isolerade fettmolekyler inte bara vägrar att ingå nya föreningar, de påverkas inte heller av matsmältningen, och de lyckas ta sig in i blodomloppet i oförändrat skick.
Detta är en av orsakerna till att så många människor är allergiska mot mjölk.
"Mjölkfettet innehåller ett ämne som kallas xantin oxidas (XO).
När mjölken inte är homogeniserad, smälts både fettet och xantinoxidaen i magen och tunntarmen till mindre molekyler som antingen används av kroppen eller utsöndras.
Homogeniseringen tillåter en del av XO att gå in i blodströmmen utan föregående bearbetning" säger Dr. Oster.
XO förekommer i levern hos många djur liksom hos människan, och den har där
en specifik funktion, nämligen att bryta ner purinföreningar till urinsyra, en
slaggprodukt. Oster säger i sin rapport att "när främmande XO som t ex den som finns i komjölk, kommer in i blodströmmen, ställer den till med stor skadegörelse genom att attackera specifika mål i artärväggarna".
Detta "specifika mål" i artärerna kallas plasmalogen, en vävnad som utgör 30% av hjärtmuskelns och artärväggarnas celler.
Plasmalogenets närvaro är ovillkorligen nödvändigt för det yttre cellmenbranets stabilitet, på samma sätt som murbruket håller samman tegelstenarna i en mur.
Förkalkade artärer
Osters forskning visar att de direkta attackerna av främmande XO förorsakar
skador på artärväggarna, och att kroppens underbara skyddsmekanismer
reagerar med att bilda ärr och förkalkade beläggningar.
"Själva förtjockningenoch förhårdningen av artärerna är vad vi kallar arterioskleros, under det att atheroskleros kännetecknas av inlagring av kolesterol och andra fettämnen i anslutning till ärr och beläggningar", säger Oster.
Efter hand blir ådrornas väggar allt tjockare och blodet får svårare att
passera.
I sjukdomens senare stadier förlorar ådrorna sin elasticitet då mer och mer kalk
upplagras.
Åderförkalkning kan bidra till högt blodtryck, som i och för sig inte är någon sjukdom. Högt blodtryck är bara ett symtom.
Alla enzymer är proteiner och XO, som är ett protein, skulle därför brytas
ner i matsmältningsprocessen.
Emellertid finns det, emligt Osters och Rossrapport, två intressanta orsaker till att XO undgår destruktion och oförändrat går igenom tarmväggen och in i blodströmmen.
För det första konsumeras mjölk och mjölkprodukter i stora kvantiteter, vilket ger upphov till en buffert mellan XO och magsyran.
I en undersökning befanns det att 64% av XO förblev aktiv sedan lika mängder av mjölk och syra blandats i magen.
Problemet kompliceras av att äldre människor inte har så mycket syra som yngre.
För det andra framhåller rapporten att homogeniseringsprocessen medför
att aktiv XO fångas upp av strukturer som kallas "liposomer". Liposomer
är mycket små inkapsladem fettstrukturer som uppkommit genom
homogeniseringsprocessen.
De omger och skyddar XO och leder dengenom tarmväggen och in i lymfkärlen.
Här samlas den upp av de vita blodkropparna och når slutligen de specifika målen i cirkulationssystemet.
Forskarna betonar dessutom att de matsmältningsrubbningar som är så
vanliga i vårt samhälle väsentligt ökar liposomfiltreringen in i blodströmmen.
Tillsammans med Dr. Donald J Ross från Fairfield University förklarar Oster
varför osmälta fettfragment från homogeniserad mjölk utgör en sådan
hälsorisk.
XO:s attack mot artärväggarna har ytterligare dokumenterats genom obduktioner som utförts på patienter som avlidit i hjärt- eller cirkulationssjukdomar.
"Det visade sig att plasmalogen helt saknades där artärväggarna utsatts för skador eller beläggningar, och mysteriet fick sin förklaring då forskarna fann XO i beläggningarna.
De båda ämnena kan inte existera samtidigt" säger Oster.
Forskarna har infört termen "plasmalogen sjukdom" för att beskriva kärlsjukdom orsakad av XO.
XO + plasmalogen = gift
I en nyutkommen skrift (Nichlas Sampsidis, "Homogenized", Sunflower
Publishing Co. Glenwood Landing New York 11547) betonar Oster och Ross att reaktionen mellan XO och plasmalogen resulterar i en giftig superoxid som bokstavligen äter bort artärväggen och därigenom åstadkommer allvarliga skador som med tiden leder till förhårdnader och mineralavlagringar.
"Det är på det här stadiet som fettstrimlor och kolesterol börjar samlas runt beläggningen" säger forskarna.
Enligt författarna kan man stoppa och i vissa fall läka skadorna genom att från dieten eliminera sådant som innehåller osmält XO, främst då homogeniserad mjölk och mjölkprodukter, inklusive glass och ost.
Vidare bör man inta vitaminet folinsyra som blockerar XO:s verkan och bidrar till återuppbyggandet av cellmembranen i ådrorna. Oster ordinerar upp till 80 mg folinsyra per dag för sina hjärtpatienter.
Osters forskning visar också att de kvinnliga könshormonerna inhiberar
XO, och det är därför som kvinnor så sällan får atheroskleros före menopausen. "Däremot kan de manliga könshormonerna, histaminerna, kolesterol och vitaminerna D2 och D3 stimulera och öka XO:s aktivitet" säger Oster.
I broschyren säger Sampsidis:
"Man skall komma ihåg att kolesterol i dieten normalt inte ökar blodets kolesterolhalt.
Det kolesterol som ökar XO-aktiviteten är det kolesterol som finns lagrat vid kärlskadorna.
Den mänskliga organismen är inte "medveten" om att XO stimuleras av kolesterol.
Den lagrar kolesterol som en del av den normala läkningsprocessen.
På grund av sina könshormoner är män mer utsatta för hjärtsjukdomar vid tidig ålder. Vitamin D2 och D3 är inga bidragande faktorer så länge XO utesluts från dieten.
Vitamin D som tillsättes homogeniserad mjölk gör däremot mer skada än nytta,
eftersom det ökar aktiviteten hos XO".
Sambandet helt klarlagt
Som stöd för sina forskningsresultat anför Oster och Ross statistik som kopplar konsumtionen per capita av homogeniserad mjölk med antalet dödsfall p g a atheroskleros.
Sambandet framstår mycketklart men är ändå inte det starkaste argumentet för Osters fördömande av homogeniseringen.
Enligt Sampsidis registrerades i USA en nedgång på 10-20% för dödsfall i hjärt och kärlsjukdomar mellan 1960 och 1980.
Under samma decenniumvisar statistiken från Department of Agriculture att årskonsumtionen per capita av homogeniserad mjölk sjönk från 131,7 kg till 110,3 kg motsvarande 16,3%.
Som lätt kunde förutses har Osters forskning mött stark kritik från mejeriindustrin.
Forskning som gick emot Osters och Ross publicerades av University of California i Davis, en känd lantbruksskola. Ross ignorerade forskningsresultaten från Davis och påpekade att "varje gång livsmedelsindustrin vill ha forskning som stöder dess intressen vänder den sig till University of California i Davis".
Dr. Kurt Isselbacher, f.d. chef för medicinska fakulteten vid Harvard Medicak School, fann 1968 att makromolekyler kan absorberas in i organismen. Oster säger att båda teorierna nu stämmer överens, även om det medicinska etablissemanget ännu inte bekräftat detta offentligt.
Andra som uttryckt stöd för Osters och Ross arbete är Dr. R. Lincoln Kesler vid Rush Pressbytarian – St. Luke's, Chicago, Dr. Jonathan V. Wright, medicinsk skribent i tidskriften "Prevention", samt två kända författare och forskare på näringsfysiologins område, Dr. Richard A. Passwater och Dr. Carlton Fredericks.
Massmedias reaktion
De viktigaste massmedia har – med undantag för en kort rapport av Charles Osgood, CBS – förbigått dessa forskningsresultat med tystnad och amerikanarna fortsätter att sätta i sig tonvis med homogeniserade mjölkprodukter.
Skadorna som uppstår genom XO börjar faktiskt redan i moderlivet, säger forskarna. Homogeniseringen är inte oumbärlig för mejeriindustrin även om ett frivilligt upphörande av proceduren skulle kunna ställa till problem för marknadsföringen.
Dock skulle dessa kunna lösas utan att industrins good-will skulle behöva bli
lidande.
En expert förklarar
Paul Virgin, representant för mejeriet Alta-Dana Dairy, Los Angeles, USA:s största producent av opastöriserade mjölkprodukter, berättade för THE SPOTLIGHT att homogeniseringen blev populär under 30- och 40-talen av två skäl.
"Före krigsåren i mitten av 40-talet var mjölken i USA i större utsträckning rå, d v s opastöriserad och ickehomogeniserad.
På den tiden prissattes mjölken enligt sitt innehåll på grädde och smörfett,
och tjockleken på gräddlagret i flaskan skvallrade om kvaliteten.
Många mejerier såg marknadsmässiga fördelar med mjölk som inte visade
gräddinnehållet och homogeniseringen var huvudsakligen en standardisering av kvalitet och erbjöd ekonomiskt lönsam teknik.
Det andra skälet var rent estetiskt.
Pastöriseringen gör att grädden bildar klumpar och koagulerar i mjölken, och det tyckte inte konsumenterna såg så aptitligt ut.
Homogeniseringen kom mjölken att se godare ut".
Men betalar vi inte ett alltför högt pris för utseendet?"
(Tom Valentine, THE SPOTLIGHT, Washington D.C. -
översättning av Yngve Söderman)
NU DRICKER JAG BARA DEN HÄR MJÖLKEN
ALDRIG MER DEN HÄR
"Forskningen har visat att den så vanliga förhårdningen av artärerna – som vållar fler dödsfall per år än cancer – har ett direkt samband med användningen av homogeniserad mjölk.
Forskningsresultaten har publicerats och tycks vara väl underbyggda.
Men de medicinska myndigheterna förefaller tämligen ointresserade av att öppet och utan omsvep informera allmänheten om dessa uppseendeväckande rön.
Under mer än 20 år har Dr. Kurt A. Oster, chefsläkare emeritus vid hjärtkliniken
vid Park City Hospital, Bridgeport, Connecticut, samlat bevismaterial som ger en
ovedersäglig biokemisk förklaring på ateroskleros
(ett slags arterioskleros, en beläggning som förtränger artärerna).
Boven är inte kolesterol som blivit föremål för så mycken ovederhäftig debatt och som skapat förmögenheter åt margarin- och matoljefabrikanterna.
Nej, boven har visat sig vara den homogeniseringsprocess som mejeriindustrin introducerade 1932 för att främja marknadsföringen – till priset av människoliv.
Fragmentering
Homogeniseringen spjälkar upp den hela mjölkens fettkulor i små hårda molekyler som inte kan återförenas.
Dessa isolerade fettmolekyler inte bara vägrar att ingå nya föreningar, de påverkas inte heller av matsmältningen, och de lyckas ta sig in i blodomloppet i oförändrat skick.
Detta är en av orsakerna till att så många människor är allergiska mot mjölk.
"Mjölkfettet innehåller ett ämne som kallas xantin oxidas (XO).
När mjölken inte är homogeniserad, smälts både fettet och xantinoxidaen i magen och tunntarmen till mindre molekyler som antingen används av kroppen eller utsöndras.
Homogeniseringen tillåter en del av XO att gå in i blodströmmen utan föregående bearbetning" säger Dr. Oster.
XO förekommer i levern hos många djur liksom hos människan, och den har där
en specifik funktion, nämligen att bryta ner purinföreningar till urinsyra, en
slaggprodukt. Oster säger i sin rapport att "när främmande XO som t ex den som finns i komjölk, kommer in i blodströmmen, ställer den till med stor skadegörelse genom att attackera specifika mål i artärväggarna".
Detta "specifika mål" i artärerna kallas plasmalogen, en vävnad som utgör 30% av hjärtmuskelns och artärväggarnas celler.
Plasmalogenets närvaro är ovillkorligen nödvändigt för det yttre cellmenbranets stabilitet, på samma sätt som murbruket håller samman tegelstenarna i en mur.
Förkalkade artärer
Osters forskning visar att de direkta attackerna av främmande XO förorsakar
skador på artärväggarna, och att kroppens underbara skyddsmekanismer
reagerar med att bilda ärr och förkalkade beläggningar.
"Själva förtjockningenoch förhårdningen av artärerna är vad vi kallar arterioskleros, under det att atheroskleros kännetecknas av inlagring av kolesterol och andra fettämnen i anslutning till ärr och beläggningar", säger Oster.
Efter hand blir ådrornas väggar allt tjockare och blodet får svårare att
passera.
I sjukdomens senare stadier förlorar ådrorna sin elasticitet då mer och mer kalk
upplagras.
Åderförkalkning kan bidra till högt blodtryck, som i och för sig inte är någon sjukdom. Högt blodtryck är bara ett symtom.
Alla enzymer är proteiner och XO, som är ett protein, skulle därför brytas
ner i matsmältningsprocessen.
Emellertid finns det, emligt Osters och Rossrapport, två intressanta orsaker till att XO undgår destruktion och oförändrat går igenom tarmväggen och in i blodströmmen.
För det första konsumeras mjölk och mjölkprodukter i stora kvantiteter, vilket ger upphov till en buffert mellan XO och magsyran.
I en undersökning befanns det att 64% av XO förblev aktiv sedan lika mängder av mjölk och syra blandats i magen.
Problemet kompliceras av att äldre människor inte har så mycket syra som yngre.
För det andra framhåller rapporten att homogeniseringsprocessen medför
att aktiv XO fångas upp av strukturer som kallas "liposomer". Liposomer
är mycket små inkapsladem fettstrukturer som uppkommit genom
homogeniseringsprocessen.
De omger och skyddar XO och leder dengenom tarmväggen och in i lymfkärlen.
Här samlas den upp av de vita blodkropparna och når slutligen de specifika målen i cirkulationssystemet.
Forskarna betonar dessutom att de matsmältningsrubbningar som är så
vanliga i vårt samhälle väsentligt ökar liposomfiltreringen in i blodströmmen.
Tillsammans med Dr. Donald J Ross från Fairfield University förklarar Oster
varför osmälta fettfragment från homogeniserad mjölk utgör en sådan
hälsorisk.
XO:s attack mot artärväggarna har ytterligare dokumenterats genom obduktioner som utförts på patienter som avlidit i hjärt- eller cirkulationssjukdomar.
"Det visade sig att plasmalogen helt saknades där artärväggarna utsatts för skador eller beläggningar, och mysteriet fick sin förklaring då forskarna fann XO i beläggningarna.
De båda ämnena kan inte existera samtidigt" säger Oster.
Forskarna har infört termen "plasmalogen sjukdom" för att beskriva kärlsjukdom orsakad av XO.
XO + plasmalogen = gift
I en nyutkommen skrift (Nichlas Sampsidis, "Homogenized", Sunflower
Publishing Co. Glenwood Landing New York 11547) betonar Oster och Ross att reaktionen mellan XO och plasmalogen resulterar i en giftig superoxid som bokstavligen äter bort artärväggen och därigenom åstadkommer allvarliga skador som med tiden leder till förhårdnader och mineralavlagringar.
"Det är på det här stadiet som fettstrimlor och kolesterol börjar samlas runt beläggningen" säger forskarna.
Enligt författarna kan man stoppa och i vissa fall läka skadorna genom att från dieten eliminera sådant som innehåller osmält XO, främst då homogeniserad mjölk och mjölkprodukter, inklusive glass och ost.
Vidare bör man inta vitaminet folinsyra som blockerar XO:s verkan och bidrar till återuppbyggandet av cellmembranen i ådrorna. Oster ordinerar upp till 80 mg folinsyra per dag för sina hjärtpatienter.
Osters forskning visar också att de kvinnliga könshormonerna inhiberar
XO, och det är därför som kvinnor så sällan får atheroskleros före menopausen. "Däremot kan de manliga könshormonerna, histaminerna, kolesterol och vitaminerna D2 och D3 stimulera och öka XO:s aktivitet" säger Oster.
I broschyren säger Sampsidis:
"Man skall komma ihåg att kolesterol i dieten normalt inte ökar blodets kolesterolhalt.
Det kolesterol som ökar XO-aktiviteten är det kolesterol som finns lagrat vid kärlskadorna.
Den mänskliga organismen är inte "medveten" om att XO stimuleras av kolesterol.
Den lagrar kolesterol som en del av den normala läkningsprocessen.
På grund av sina könshormoner är män mer utsatta för hjärtsjukdomar vid tidig ålder. Vitamin D2 och D3 är inga bidragande faktorer så länge XO utesluts från dieten.
Vitamin D som tillsättes homogeniserad mjölk gör däremot mer skada än nytta,
eftersom det ökar aktiviteten hos XO".
Sambandet helt klarlagt
Som stöd för sina forskningsresultat anför Oster och Ross statistik som kopplar konsumtionen per capita av homogeniserad mjölk med antalet dödsfall p g a atheroskleros.
Sambandet framstår mycketklart men är ändå inte det starkaste argumentet för Osters fördömande av homogeniseringen.
Enligt Sampsidis registrerades i USA en nedgång på 10-20% för dödsfall i hjärt och kärlsjukdomar mellan 1960 och 1980.
Under samma decenniumvisar statistiken från Department of Agriculture att årskonsumtionen per capita av homogeniserad mjölk sjönk från 131,7 kg till 110,3 kg motsvarande 16,3%.
Som lätt kunde förutses har Osters forskning mött stark kritik från mejeriindustrin.
Forskning som gick emot Osters och Ross publicerades av University of California i Davis, en känd lantbruksskola. Ross ignorerade forskningsresultaten från Davis och påpekade att "varje gång livsmedelsindustrin vill ha forskning som stöder dess intressen vänder den sig till University of California i Davis".
Dr. Kurt Isselbacher, f.d. chef för medicinska fakulteten vid Harvard Medicak School, fann 1968 att makromolekyler kan absorberas in i organismen. Oster säger att båda teorierna nu stämmer överens, även om det medicinska etablissemanget ännu inte bekräftat detta offentligt.
Andra som uttryckt stöd för Osters och Ross arbete är Dr. R. Lincoln Kesler vid Rush Pressbytarian – St. Luke's, Chicago, Dr. Jonathan V. Wright, medicinsk skribent i tidskriften "Prevention", samt två kända författare och forskare på näringsfysiologins område, Dr. Richard A. Passwater och Dr. Carlton Fredericks.
Massmedias reaktion
De viktigaste massmedia har – med undantag för en kort rapport av Charles Osgood, CBS – förbigått dessa forskningsresultat med tystnad och amerikanarna fortsätter att sätta i sig tonvis med homogeniserade mjölkprodukter.
Skadorna som uppstår genom XO börjar faktiskt redan i moderlivet, säger forskarna. Homogeniseringen är inte oumbärlig för mejeriindustrin även om ett frivilligt upphörande av proceduren skulle kunna ställa till problem för marknadsföringen.
Dock skulle dessa kunna lösas utan att industrins good-will skulle behöva bli
lidande.
En expert förklarar
Paul Virgin, representant för mejeriet Alta-Dana Dairy, Los Angeles, USA:s största producent av opastöriserade mjölkprodukter, berättade för THE SPOTLIGHT att homogeniseringen blev populär under 30- och 40-talen av två skäl.
"Före krigsåren i mitten av 40-talet var mjölken i USA i större utsträckning rå, d v s opastöriserad och ickehomogeniserad.
På den tiden prissattes mjölken enligt sitt innehåll på grädde och smörfett,
och tjockleken på gräddlagret i flaskan skvallrade om kvaliteten.
Många mejerier såg marknadsmässiga fördelar med mjölk som inte visade
gräddinnehållet och homogeniseringen var huvudsakligen en standardisering av kvalitet och erbjöd ekonomiskt lönsam teknik.
Det andra skälet var rent estetiskt.
Pastöriseringen gör att grädden bildar klumpar och koagulerar i mjölken, och det tyckte inte konsumenterna såg så aptitligt ut.
Homogeniseringen kom mjölken att se godare ut".
Men betalar vi inte ett alltför högt pris för utseendet?"
(Tom Valentine, THE SPOTLIGHT, Washington D.C. -
översättning av Yngve Söderman)
Margarin
| Förstår inte ens hur folk kan ha det i sitt kylskåp, ännu mindre hur man kan ge sånt till sina barn Margarin - en hälsorisk av Gunnar Lindgren Gunnar Lindgren är musiklärare och självlärd när det gäller fetternas betydelse och faror för hälsan. Han är kanske den svensk som gjort den mest djupgående kritiska granskningen av hur livsmedelsindustrin behandlar och därmed också förvanskar naturliga fetter så att de istället för att vara viktiga, nyttiga och essentiella beståndsdelar i vår föda förvandlas till dess motsatser. 
Bildtext: Gunnar Lindgren både musiklektor och civilingenjör Gunnar Lindgren är också det fungerande navet i ett nätverk som förser myndigheter och andra som är intresserade - inte minst hälsorörelsen - med livsviktig information. Med följande artikel vill vi, med Gunnar Lindgrens goda minne, vidarebefordra viktiga fakta och synpunkter om de matfetter vi finner i handeln. Mer information finns på Gunnar Lindgrens hemsida: www.gunnarlindgren.com Ät inte margarin Det finns många skäl att inte äta margarin. Förutom de hälsomässiga riskerna är framställningsmetoderna så kemikaliserade och motbjudande att enbart detta är skäl nog att försöka få bort dessa produkter från daghem, skolmatsalar, vårdsektorn, hemmen etc. Margarinindustrin har i Sverige fortfarande ett fast grepp om expertisen. I Livsmedelsverkets tidning ”Vår Föda” meddelade man under våren 2002 att verkets ledande expert i näringslära får sin lön betald av margarinindustrin. Vidare har margarinindustrin flera dietister anställda. Vi har också i mina nyhetsbrev kunna läsa hur journalister som ifrågasätter margarinindustrins propaganda motarbetas och döms bort inom utbildningssektorn. Norska forskare kritiserar margarinfetter I grannlandet Norge kritiserar nu forskare margarinkonsumtion. Enligt tidningen Lands nätupplaga (11/2 03) anser forskarna Anna Haug och Pernille Baardseth vid Norges Landbrugshögskole och Matforsk att norrmännen skall äta mindre margarin och säger att ”det är fel sorts fett, vilket kan avhjälpas genom att exempelvis byta en del margarin mot smör”. De båda forskarna talar om tre typer av fett. ”Grönt” fett finns i exempelvis fisk, grönsaker och oljor. ”Gult” fett hittas i mjölk, smör, kött, ägg och mjölkprodukter. ”Rött” fett finns slutligen i bland annat margarin och fetter i bakverk och choklad. Nästan en fjärdedel (23 procent) av det fett en norrman äter kommer från margarin, jämfört med ynka 3 procent från smör. Norrmännen måste äta mer grönt fett, men också gärna mer gult fett eftersom det minskar förbrukningen av rött fett. På så sätt kan risken för hjärt- och kärlsjukdomar minskas, enligt Haug och Baardseth. Islänningarna äter betydligt mer fett än norrmän, men har ändå en lägre dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar eftersom de äter mer grönt fett. Raffinering De fetter som finns i margariner har genomgått en synnerligen brutal kemisk behandling. Orsaken till detta är att man först vill framställa en fettmassa utan naturlig smak, lukt och färg. Dessa kemiska behandlingar kallas ”raffinering”. Detta för att denna neutrala fettmassa sedan skall kunna användas i kosmetika, målarfärger, skärvätska eller margariner. Sedan får var och en tillföra tillsatser, färga upp och parfymera fettmassan efter eget behov. Hudkräm blir vit och får sin egen lukt, margarin blir gul och får smörarom. Livsmedelsverket har beskrivit raffineringen på följande sätt:
Extraktion Det är tillåtet att använda extraktionsbensin för utvinning av fett ur oljefröer. Resthalten av lösningsmedel i oljan får vara högst 1 mg/kg (SLV FS 1993:17). Gränsvärdet baseras på en toxikologisk utvärdering av EU:s vetenskapliga råd. Det finns inga krav på att man t.ex. på en margarinförpackning ska uppge om den innehåller lösningsmedelsextraherad råvara. Däremot ska det uppges om fettet är härdat, därför att härdningen är en process som påverkar råvarans egenskaper. Raffinering Allmänt gäller för de flesta fetter att för att kunna användas för margarinframställning måste fettråvarorna raffineras för att uppnå lämplig hållbarhet (härskningsstabilitet), konsistens och smak. * Syrabehandling med fosforsyra och neutralisering med lut där man tar bort bl.a. lecitin och fria fettsyror, * Blekning (med blekjord) som minskar mängden färgämnen och * Deodorisering (med vattenånga) där man tar bort smak och luktämnen samt eventuella lösningsmedelsrester. För vissa fettråvaror gäller att dessa härdas eller omestras för att ges en önskvärd smältpunkt och konsistens. * Härdning: Genom behandling med vätgas och nickelkatalysator adderas väte till de omättade fettsyrornas dubbelbindningar varvid mättnadsgraden och smältpunkten höjs. Nickelallergi är en s.k. kontaktallergi och nickelresthalter i margarin anses inte kunna ge upphov till nickelallergier. * Vid omestringen spjälkas fettsyrorna från glyceroldelen och återesterifieras till nya triglycerider. Detta är i princip vad som sker i mag-tarmkanalen när fett tas upp från maten. Vid omestrifieringen används natrium-metylat och efter raffinering kan små rester av metanol förekomma. Beträffande metanolresthalter kan nämnas att om metanol används som extraktionsmedel är den högsta tillåtna resthalten 10 mg/kg (SLVFS 1993:17). Frågan om omesterifiering har bl.a. kommenterats av i Vår Föda nr 7 1996 och i Näringsforskning nr 4 1996. * Fraktionering: Vissa oljor t.ex. palmolja kan delas upp i olika fraktioner med olika smältpunkt; en fast (palmstearin) och en mera flytande (palmolein). Processen sker genom långsam nedkylning i kombination med filtrering, ibland tillsammans med lösningsmedel. Bulktransporter av fetter och oljor
* om fett eller olja raffineras efter transport skall, beroende på väggmaterial (lättrengörbarhet) i tankarna, närmast föregående eller de tre närmast föregående lasterna utgöras av livsmedel eller ett antal specificerade icke livsmedelsprodukter. * om fett eller olja inte raffineras efter transport ska de tre närmast föregående lasterna utgöras av livsmedel. Dessa undantag är också kopplade till krav på uppgifter om föregående laster och rengöringsåtgärder, som ska finnas dokumenterade hos fartygets befälhavare. Min kommentar till detta: * Det lösningsmedel som används vid fraktionering är aceton, som också kan finnas som rest i margarin. * Den beskrivning som Livsmedelsverket gör av omestringen och att fettmolekylerna genomgår samma process i magen är oriktig. Tvärtom spjälkas i huvudsak bara två av de tre fettsyrorna av, medan fettsyran i mitten sitter kvar. Detta är mycket viktigt. I bröstmjölk sitter i huvudsak palmetinsyra i mitten. När man tillverkar modersmjölkersättning är det viktigt att man därför har palmetinsyra i mittenposition. Företrädare för livsmedelsverket har förklarat att mycket små barn inte skall äta omestrade fetter eftersom denna biologiska norm med en orörd mittenposition annars förstörs. Försök med möss (Renaud 1989) visade att omestrad palmolja gav upphov till ökad risk för bildning av blodplättar. * Livsmedelsverket har vid ett stickprov funnit förhållandevis höga halter av extraktionsbensin (hexan) i margarinerna Milda och Becel/Nytta. * Lösningsmedel, som får fraktas i båttankar som senare skall frakta matfetter, är t ex hexan, aceton och ett hundratal andra kemikalier. * Vid deodoriseringen behandlas fettet med mycket hög temperatur, vanligen 230 grader C. En rykande stekpanna har temperaturen 170 grader C. En förstklassig olivolja får inte upphettas till mer än 40 grader för att omvandlingsprocesser inte skall ta vid. Borttagna näringsämnen Vid den kemiska behandlingen utplånas, reduceras eller förändras viktiga näringsämnen i fetterna. Vi skall komma ihåg att många viktiga näringsämnen och vitaminer är lösta i fett, som på detta sätt blir en unik transportör till vår kropp av sådana ämnen. Här kan nämnas växtsteroler, antioxidanter, karotenoider etc. Att förstöra sådana ämnen är allvarligt och blir desto mer oacceptabelt då raffineringen bara har ett kosmetiskt syfte - att ta bort de naturliga egenskaperna så att fettmassan sedan skall kunna ges en ny färg, lukt och smak. Man vill göra en kemiskt framställd smörimitation. Det skulle gå att tillverka ett godtagbart margarin av naturliga vegetabiliska fetter och oljor, men denna produkt skulle vila på sin naturliga färg, lukt och smak. T ex grönt och smaka oliver om margarinet var gjort av olivolja. Här skulle alla fettlösliga näringsämnen finnas kvar och vara opåverkade. Här skulle det inte finnas rester av extraktionsbensin och andra processkemikalier. Producenter brukar påstå att raffineringen är en form av ”rening”. Detta är vilseledande - närmast nonsens. Varför behöver inte en fin kallpressad olivolja ”renas” med natronlut, citron/fosforsyra, blekmedel och hög temperatur? När fettet härdas eller omestras kan man misstänka att dessa molekylförändrande processer även förändrar alla känsliga fettlösliga ämnen - t ex fosfolipider som byggs in i våra nervbanor. Detta är inte undersökt enligt de internationella kontakter jag haft i frågan. Samband mellan margarin-konsumtion och hälsorisker: * Många vetenskapliga rapporter visar samband - bl a hos barn - mellan konsumtion av margarin eller fleromättade fetter och allergiska reaktioner. Även intag av transfetter har samband med allergiska reaktioner. Också de som arbetar i margarinindustrin kan drabbas. * Fleromättade fetter sätter ned immunförsvaret och hindrar att nytransplanterade njurar stöts bort om patienten intar detta fett. * Olika sjukdomstillstånd i huden, bl a hudcancer, kan relateras till en typ av nedsatt immunförsvar där, som beror på UV-strålning, s k foto-immunosuppression. Smör, till skillnad från margarin, upphäver foto-immunosuppression. * I smörfett finns konjugerade linolsyror (CLA). Dessa har i många rapporter visat sig ha gynnsamma effekter på vår hälsa. CLA förbättrar vårt immunförsvar. * En finsk studie visar att barn som utvecklade atopiska sjukdomar hade tidigare ätit mindre smör och mer margarin än barn som inte insjuknat. * Folkhälsokommittén i Västra Götaland har visat att i den grupp bland elever i årskurs 9 som åt margarin, var allergier vanligare än i den grupp som åt smör. * Margarin och industritillverkade matoljor förorenas högst sannolikt med ett stort antal kemikalier, av vilka de allra flesta inte är godkända. Ingen myndighet ingriper eller mäter upp resthalterna. Detta kan vara orsaken till sambanden mellan industritillverkade etter och allergier. Diabetes * Diabetiker bör hämta sin energi från fett, proteiner och kolhydrater. Senare forskning visar att den fettsnåla kosten ger sämre kontroll av sjukdomen än kolhydratsnål kost. * Av de olika typerna av fett, tycks mättat och enkelomättat fett inte påverka diabetessjukdomen. * Fleromättat fett kan försämra diabetes hos äldre. I andra studier kan det förbättra sjukdomen. Skillnaden kan bero på vilket fleromättat fett man väljer. Intag av fett med en stor andel omega-6 fettsyror och ett högt förhållande mellan omega-6 och omega-3 bör undvikas.(T. ex solrosolja). Möjligen kan skillnaden också bero på om det fleromättade fettet - känslig för oxidation - är berövat sina antioxidanter genom kemiska processer, eller om det är icke processat och då åtföljs av sina naturliga antioxidanter. * Diabetiker bör inte äta oxiderade fetter. Processade fleromättade fetter härsknar (oxiderar) lätt. * Härdade fetter (transfetter), som bl. a. finns i vissa margariner, bröd, kakor, pulversåser, buljongtärningar, choklad m. m. visar klarast samband med diabetes, men även andra sjukdomar. * Konjugerade linolsyror (CLA), som finns i smör och mjölk, tycks förbättra diabetessjukdom. Cancer * Det finns många rapporter som visar ett samband mellan margarin eller fleromättat fett och olika cancerformer, t ex cancer i bröst, prostata, njure, bukspottskörtel och ändtarm. * Utgången av cancersjukdom förvärras av margarin. * Immunförsvaret, som hjälper oss att bekämpa cancer, sätts ned av fleromättade fetter. * Immunosuppressionen märks på så sätt att intag av fleromättade fetter gör att transplanterade njurar inte stöts av så lätt. * En speciell nedsättning av hudens immunförsvar sker genom solens UV-strålning, s k fotoimmunosuppression. Smör kan upphäva detta, till skillnad från fleromättat fett och margarin. Fotoimmunosuppressionen sätts i samband med hudcancer och andra sjukdomstillstånd i huden. * Det finns misstankar att olika kemikalier inom margarinindustrin samt föroreningar i oljorna ger upphov till cancer hos de anställda. * Man måste ha en rimlig mekanism som kan förklara orsaken till att intag av ett särskilt fett har samband med cancerförekomst. * Det är inte så att fett i sig är cancerframkallande, utan här diskuteras i stället fettets innehåll av kemikalierester efter processerna i fettindustrin, förorening genom båtfrakt i kemikalietankar samt miljögifter. Men även borttagandet och frånvaron av viktiga näringsämnen och antioxidanter i processade fetter, samt s k konjugerade linolsyror (CLA), är möjliga orsaker till sambandet med cancer. Andra orsaker till canceruppkomst kan vara innehållet av PAH i processade fetter. Min kommentar: Bland fleromättade fetter finns två typer som vi måste värna om. Det är omega-3 och CLA. Genom att äta främst fisk löser man detta problem. De finns även i smörfett om korna betar ute. Raffinerade matoljor med fleromättat fett bör undvikas. Den som vill veta mer om margariner - framställning, lösningsmedel, hälsorisker m m - hänvisas till min hemsida www.gunnarlindgren.com Se även Sveriges Konsumenter i Samverkans hemsida: www.konsumentsamverkan.se Där finns ett brev till folkhälsoministern om fettsnål kost och risken för att drabbas av diabetes. Livsmedelsverket vill av okänd anledning att även barn skall äta margarin, denna kemiskt framställda produkt, och säger (mars 2002) på sin hemsida www.slv.se: "Små barn behöver mer fett än vuxna och att ett vanligt bordsmargarin passar bättre. Först i 3-4-årsåldern kan barnen gå över till lättmargarin."Vanlig bröstmjölk är rik på både kolesterol och mättat fett - två viktiga ämnen för det växande barnet. Att med dagens kunskap, om sambandet mellan margariner och allergier m m, rekommendera margarin väcker en rad obehagliga frågor om Livsmedelsverkets integritet när det gäller rekommendationer om fett och kost. Varför skall en treåring äta lättmargarin? Vem har nytta av det? Länk till inlägget http://www.2000taletsvetenskap.nu/tidning/03nr2/03-2art7.htm |
D-vitamin
Så viktigt att vi får i oss D-vitamin.
Det är ju en stor bristvara från solen här i norden.
Själv äter jag
En stor fet lögn
Nu skriver de en massa lögner åxå.
De har inte gått ner med hjälp av GI Gurun
De som omskrivs i artikeln hade ingen aning om det.
De hade nämligen en helt annan som skrev deras kost- & träningsschema
Deras kost finns här nedan
Vi matas med feta faktafel
Än i dag finns ingen korrekt genomförd undersökning som visar sambandet mellan fett och hjärtinfarkter
Annandag jul.
Nu har du lite ont i magen, va?
Och kanske lite känningar åt hjärtat efter alla smörstekta köttbullar och fet leverpastej på nattmackorna?
Då kan det vara en tröst att veta att du är grundlurad – av läkemedelsindustrin och livsmedelsföretagen.
Det kan knappast ha undgått någon att det sedan flera år rasar ett fettkrig i Sverige.
I våldsamma sammandrabbningar strider Livsmedelsverket tillsammans med en bataljon experter som envist hävdar att vi blir sjuka av att äta animaliskt fett mot en sannolikt lika stor bataljon läkare, forskare och lekmän som har mage att påstå att det är rena nyset.
Som åskådare är det svårt att förstå hur striden egentligen uppstått.
Visst måste det väl vara bevisat för länge sedan att smör och grädde är livsfarligt?
I sin nya bok ”Forskningsfusket!” gräver läkaren och forskaren Ralf Sundberg sig tillbaka till efterkrigstiden då idéerna om det farliga fettet tog form.
Men där det avgörande beviset för att vi dör för tidigt genom att äta fett borde finnas hittar han – ingenting.
Ja, ingenting förutom en förfalskad studie.
Vi tar det från början:
En forskare som haft i uppdrag att undersöka hur mycket mat en stridande soldat behövde hette Ancel Keys.
Han var med från start i det nyinrättade FN-organet Food and agriculture organization, FAO, som av nödvändighet – boskapsbeståndet i världen hade minskat kraftigt under kriget – förordade vegetabilisk mat.
När han därefter noterade att antalet hjärtinfarkter bland medelålders män kraftigt ökade efter kriget var hans självklara svar att det berodde på kosten.
Att det kunde ha att göra med den stress och de påfrestningar männen upplevt som soldater föll honom inte in.
Det är mycket möjligt
att Ancel Keys helt enkelt lojalt ville understödja FAO:s uppmaning om att satsa på spannmål och vegetabilisk olja eftersom han utan närmare studier bildade sig uppfattningen att infarkterna berodde på mättat fett.
För att bekräfta tesen genomförde han Seven countries study – som än i dag citeras, trots att hela den vetenskapliga världen mycket väl vet att den var förfalskad.
Genom att i diagramform pricka in sju länders genomsnittliga konsumtion av mättat fett och på den andra axeln förekomsten av hjärtinfarkter fick han en prydlig linje som tydligt visade att ju mer mättat fett desto högre dödlighet i infarkter.
Fusket bestod i att Ancel Keys bland 22 länder som han hade uppgifter från valde ut de sju som bekräftade hans tes.
Hade alla länder plockats in i diagrammet hade det inte funnits något samband mellan mättat fett och hjärtinfarkter.
Men hur kunde en hel värld välja att tro på något som aldrig bevisats?
Än i dag finns det ingen korrekt genomförd undersökning som kan visa på sambandet, däremot åtskilliga som bevisat motsatsen.
Förklaringen hänger enligt ”Forskningsfusket!” på två saker.
Dels var myten bingo för hela livsmedelsindustrin förutom mejerinäringen.
Vegetabiliska oljor, som sojaolja, majsolja och bomullsfröolja, är fleromättade och ansågs ofarliga, rent av nyttiga.
Att de är så mycket billigare än animaliskt fett gjorde inte ont alls.
Dels sammanföll mytbildandet med att medicin kommersialiserades.
Från att ha varit en småskalig angelägenhet mellan läkare, apotekare och patient började läkemedelsföretag etablera sig.
Ancel Keys gav blodfettet
kolesterol, som han menade steg av mättat fett, den slutgiltiga skulden för hjärtinfarkter.
Det gav utrymme för att lansera mediciner som skulle sänka kolesterolhalten.
En av de första som kom ut på marknaden var ett ämne närbesläktat med växtbekämpningsmedlet hormoslyr som totalförbjöds sedan det visat sig vara starkt cancerframkallande.
I dag säljer enbart Pfizer sitt medel Lipitor för att sänka kolesterol för 90 miljarder per år.
Steg för steg har gränsen för vad som ska betraktas som normalt kolesterolvärde sänkts så att 70 procent av befolkningen mellan 30 och 50 år och 95 procent av alla över 50 år är potentiella köpare av statiner, som de moderna blodfettsmedicinerna kallas.
Det är visserligen sant att en viss del av ett visst blodfett kan bidra till hjärtinfarkt.
Men det har ingenting med det mättade fettet att göra och beror inte på huruvida du äter exempelvis ägg som är tjocksmockade av kolesterol.
Men för både läkemedelsindustrin och livsmedelsbranschen har de idéerna varit lönsamma. Livsmedel har kunnat marknadsföras som ”kolesterolfria” och ”fettfria”, läkemedelsindustrin har dragit nytta av rädslan för kolesterol som trots allt är ett högst naturligt och livsnödvändigt ämne som kroppen själv bildar om det inte tillförs i form av mat.
Den medicinska forskningen bekostas i monstruös omfattning av läkemedelsföretag och livsmedelsindustrin.
De har inget intresse av att avliva de guldkantade myterna.
I ”Forskningsfusket!” beskriver Ralf Sundberg hur slugt forskare, som är beroende av pengar från endera branschen, kan styra sina resultat.
Det går att utesluta försökspersoner som skulle kunna ge besvärande siffror. Men genom att välja redovisningsmetod kan man uppnå önskat resultat.
Dribblar man tillräckligt med siffror kan en mycket liten skillnad blåsas upp till häpnadsväckande proportioner, det är särskilt vanligt när forskning ska presenteras i medier. Om 0,001 procent i en grupp försökspersoner dör och 0,002 procent dör i en annan, minskar eller ökar dödligheten av den ena eller andra anledningen med 50 procent.
Kalla Fakta
Läkare – men inte fettskrämda
THOMAS LATIMER CLEAVE (1906–83),
läkare i brittiska flottan, kom fram till att de nya sjukdomarna fetma och diabetes i västvärlden berodde på den nya maten med socker och stärkelse.
Publicerade 1974 boken ”The saccarine disase”.
JOHN YUDKIN (1910–95)
Var militärläkare innan han blev professor i fysiologi vid Londons universitet.
Enligt hans forskning har socker en tydlig koppling till hjärtsjukdom.
Skrev boken ”Pure, white and deadly” (1972).
ROBERT ATKINS (1930– 2003)
Var en amerikansk hjärtläkare som i början av 60-talet gick ner i vikt med hjälp av lågkolhydratkost.
Publicerade ”Dr. Atkins’ diet revolution” 1972.
ANNIKA DAHLQVIST (1948–)
Är en läkare som led av övervikt trots att hon åt fettsnålt.
Testade lågkolhydratkost vintern 2004, gick ner i vikt och blev frisk.
Började rekommendera samma kost till patienter med övervikt och diabetes,
Skrev insändare och startade en blogg för att sprida sitt budskap om LCHF (Low Carb High Fat).
Så åt mannen som gav oss ordet "banta"
Ordet ”banta”
Har inte alltid betytt att räkna kalorier – tvärtom.
Uttrycket kommer från William Banting, en överviktig begravningsentreprenör i England i mitten av 1800-talet. Han gjorde allt för att gå ner i vikt, men blev bara tjockare.
Till sist träffade han en läkare som hade studerat i Frankrike och som rekommenderade en ny metod.
William Banting
Började undvika socker, bröd, potatis och öl och åt sig mätt på kött och grönsaker.
Utöver det drack han en del vin och kunde ta sig en sängfösare på kvällen.
På ett år gick han ner 21 kilo i vikt.
För att hjälpa andra skrev han sedan ”Letter on corpulence”, ett häfte som blev väldigt populärt.
Den ursprungliga betydelsen av att banta är alltså att skippa kolhydraterna och äta mer fett.
